Stockholms läns miljösituation är resultatet av en mängd olika faktorer. Dels finns de naturliga förutsättningarna som till exempel klimat och berggrund, och dels finns den mänskliga påverkan från snart 1,9 miljoner invånare.
Arbetet med att undersöka tillståndet och följa förändringar i den yttre miljön utförs av många intressenter i länet. Den sammantagna verksamheten har en avsevärd volym när det gäller mätningar och beräkningar samt specialprojekt som rör luft, mark eller vatten.
Länsstyrelsen bidrar främst med ett antal undersökningar som hör till det regionala miljöövervakningsprogrammet. Vi driver även ett antal specialprojekt per år. De data som vi tar fram presenteras i länsstyrelsens rapportserie och/eller på länsstyrelsens webbplats.
Många människor stör miljön
Länets höga befolkningstäthet är en av de viktigaste faktorerna som påverkar miljön. Trycket på miljön har accelererat under 1900-talet beroende på det växande antalet invånare, ändrade konsumtionsvanor och en ändrad livsstil.
Luftföroreningar från när och fjärran
Huvuddelen av nedfallet av sura föroreningar i länet kommer från utsläpp på kontinenten. Länet är dock mindre utsatt för försurning än både Syd- och Västsverige genom sitt läge och genom att delar av länet har stor motståndskraft mot försurande ämnen.
Halterna av svaveldioxid och kvävedioxid i luften har sjunkit avsevärt. Trots det är nedfallet av svavel och kväve i länet för högt för känsliga marker.
Marknära ozon är ett exempel på en långväga transporterad luftförorening som bildas i atmosfären. Främsta orsaken till ozonbildningen är utsläpp av kväveoxider och kolväten till exempel från bilar. Halterna är lika höga i länet som i övriga Sverige.
Till hälften skog
Nästan hälften av länets landareal utgörs av produktiv, bördig skog. Dessutom växer lågproduktiv skog på stora ytor, till exempel hällmarker och våtmarker. Barrskog är den vanligaste skogstypen i länet.
Kvävegödning via luftföroreningar kan ge kraftiga förändringar i skogens växt- och djurliv. Under 1900-talet har skogsmarkens bördighet ökat bland annat genom nedfallet av kvävehaltiga luftföroreningar.
I länets södra delar där vi har tunna jordtäcken påverkas sannolikt skogsmarkens långsiktiga produktionsförmåga av markförsurningen. Försurningen gör att viktiga basiska ämnen lakas ut. I stora delar av länet där vi har produktiva skogsmarker har det däremot skett en positiv utveckling under 90-talet och framåt.
Undersökningar av skogsskador i länet visar att barrförlusterna ligger på en stabil nivå. Skadorna i barrträdens kronor är dock högre i de centrala tätortsområdena än i de mer perifera delarna av länet.
Odlingslandskapet minskar
Jordbruket har rationaliserats hårt under 1900-talet och variationen i landskapet har minskat. Det öppna odlingslandskapet domineras idag av täckdikad åkermark. Stora arealer har vuxit igen eller planterats med skog.
Våtmarker minskar
Befolkningsutvecklingen i länet har genom åren lett till att våtmarker dikats ut för odling och bebyggelse. Idag är cirka 90 procent av länets våtmarksareal påverkad av ingrepp.
Små våtmarker är orörda i större utsträckning än stora. En långsiktig målsättning bör vara att bevara orörda områden av samtliga våtmarkstyper inom länet.
Många sjöar och vattendrag är övergödda
Många vattenområden är påverkade genom utsläpp av näringsämnen, metaller, gifter och luftföroreningar eller genom exploatering. Länets insjövatten är i allmänhet mer näringsrika än riksgenomsnittet. Näringsutsläppen kommer huvudsakligen från reningsverk, enskilda avloppsanläggningar och jordbrukets verksamheter. Även via dagvatten sker utsläpp av giftiga och gödande ämnen.
Av länets 850 sjöar är ungefär 100 sura eller försurade. Hälften av dessa är små och naturligt försurade sjöar i länets södra del. Omkring 30 sjöar har kalkats regelbundet. I den norra länsdelen innehåller jordarna ofta kalk som inlandsisen förde med sig från kalkberggrunden i Gävlebukten. I dessa områden är därför sjöarna i stort sett inte påverkade av försurning.
Trots att många sjöar är påverkade av olika typer av utsläpp är länets vattenområden artrika eftersom många olika vattenmiljöer förekommer.
Skärgårdsmiljön känslig
Trots bättre avloppsreningsverk märks tydligt övergödningseffekter i länets kustvatten. Merparten av näringsämnena, främst fosfor och kväve, kommer från utsläpp av renat avloppsvatten, direktnedfall från atmosfären och enskilda avlopp i glesbygden. En stor del av de gödande ämnena förs till skärgårdsvattnet via Mälarvattnet.
Näringsämnen förs till skärgårdsvattnen även från andra delar av Östersjön.
Utsläpp av olja och andra kemikalier är andra hot mot skärgårdens växt- och djurliv. Att förbättra miljösituationen i Östersjön är en viktig fråga för alla länder runt det stora innanhavet.
Dricksvatten livsnödvändigt
Det finns gott om färskvatten i länet, främst genom uttag från Mälaren och men även från grundvattentillgångarna i grusåsarna. En god vattenkvalitet i östra Mälaren är en oerhört viktig förutsättning för att regionen ska kunna ha en säker dricksvattenförsörjning och en bibehållen god livsmiljö. I kust- och skärgårdsområdet är tillgången på grundvatten begränsad. I många områden förekommer inträngning av saltvatten, bl.a. som en följd av alltför stora vattenuttag.
