Algblomning

Vissa algblomningar förekommer regelbundet årligen under normala förhållanden och är därför inte alltid en god indikator på miljöstörningar. Till exempel kan nämnas att det varje vår sker mycket kraftiga, ofarliga blomningar av kiselalger. Dessa går ofta nästan spårlöst förbi eftersom de inte syns på ytan lika tydligt som till exempel ansamlingar av blågrönalger, vetenskapligt kallade cyanobakterier.

Vårblomningarna är en viktig del i naturens sätt att ta hand om de stora mängder näring som frigjorts och/eller tillförts vattenområden under den gångna vintern. De är ett väsentligt inslag i tillförseln av näring till organismer som lever i den fria vattenmassan och på djupare bottnar.

Ofta förekommer blomningar av mer problematiska arter i samband med att det råder obalans i den relativa förekomsten mellan närsalterna fosfor och kväve.

Blågrönalgblomningar, som kan vara skadliga, förekommer ofta när det råder brist på oorganiskt kväve i vattenmassan. Ibland kan det också samtidigt råda brist på oorganiskt fosfor i vattenmassan men cyanobakterierna kan tidigare under året ha lagrat ett förråd av fosfor i sig. Under högsommaren när naturen går för fullt råder normalt brist på både fosfor och kväve. Genom att cyanobakterier kan använda kväve från luften som löst sig i vattnet och kan bära med sig eget fosfor kan de konkurrera ut andra växtplankton som behöver oorganiskt kväve och fosfor och de kan därför växa till när det råder brist på kväve och fosfor i oorganisk form.

Lämpliga betingelser för cyanobakterier kan också uppstå om utsläppen från mänskliga verksamheter bidrar till att skapa en obalans mellan fosfor och kväve, i synnerhet om det finns ett relativt överskott av fosfor i förhållande till de proportioner som växtplankton behöver. De storskaliga blomningarna till havs under sommartid är beroende av god tillgång på fosfor under vinter och vår. Problematiska algblomningar kan uppstå under nästan alla årstider men under höst, vinter och vår är de oftast begränsade i storlek.

I Stockholms läns kust- och skärgårdsvatten förekommer kraftigare algblomningar av större geografisk omfattning inte så ofta, bortsett från den helt ofarliga vårblomningen. Blomningar i större skala som kan förekomma är normalt delar av högsommarens cyanobakterieblomningar där huvuddelen äger rum i utsjön. Mer omfattande blomningar som iakttas i skärgårdsområdet har mestadels drivit in i skärgården från öppna havet med hjälp av vind och strömmar.

Utbredningen till havs kan vissa år vara väldigt stor och mer eller mindre sammanhängande. År 2005 var blomningarna mycket kraftiga på många håll. Den synliga delen av de storskaliga havsblomningarna består mestadels av den så kallade "katthårsalgen" (Nodularia spumigena), en art som oftast är giftig. Men inslag av andra arter förekommer också i blomningarna och flera av dessa kan vara skadliga, även om de ännu inte dokumenterats som sådana i Östersjön. Under sommaren, men oftare under hösten, kan även mer lokala blomningar av cyanobakterier förekomma både inne i de innersta delarna av skärgården och ute i mellan- och ytterskärgården.

En del av de arter som då förekommer i Stockholms innerskärgård kan ha förts ut från Mälaren, där de ofta blommar, och förekommer sällan längre ut i skärgården. Det rör sig då om arter som är mer kopplade till sötvatten.

Andra är mer utpräglade brackvattenarter som Aphanizomenon sp., vilken även kan utgöra en stor andel i de storskaliga sommarblomningarna ute till havs men också utgör en betydande del av de mer begränsade höstblomningarna.

För mer information besök Informationscentralen för egentliga Östersjön där du kan få tag i senaste alginformation eller fler länkar till andra informationskällor.

Kontaktperson: Gunnar Aneer, tel: 08-785 52 21