8. Angarnssjöängen

De flesta fågelskådare söker sig till Midsommarberget som ligger till höger när man går ned mot sjöängen från entrépunkten Örsta. Berget ger en god överblick över sjön. Längre österut finns ett fågeltorn. På våren rastar flockar med bläsänder, krickor och även stjärtand och snatterand i sjöängens öppna vattenspeglar.

Sångsvanar, tranor och många olika vadare, som till exempel brushane och grönbena, stannar också till för att proviantera. I skydd av skränandet från en stor skrattmåskoloni häckar svarthakedopping, sothöns, olika andfågelarter och sångare senare under vår och sommar. Brun kärrhök är en annan av de häckande fåglarna. I omgivningarna bosätter sig också fiskgjuse, bivråk och lärkfalk. I början av september när fåglarna drar söderut igen sträcker blåhakar i stort antal över Angarnssjöängen. Videsparv, lappsparv och blå kärrhök samt många vadare passerar också.

Spår av vår historia
I det öppna jordbrukslandskapet runt sjöängen finns många intressanta fornlämningar. Här har man bott och brukat marken sedan bronsåldern, i nästan 4000 år. En hällristning som ligger vid Örsta, exponerad mot den dåvarande havsviken, är en av de äldsta kända lämningarna i området. Den föreställer två hästar och två skepp. Havsviken avsnördes för ungefär 2500 år sedan och omkring år noll stod vattnet fortfarande 10 meter högre än i dag. Därför hittar man de flesta av gravfälten, runstenar och andra förhistoriska lämningar på höjderna i landskapet. Byarna som ligger runt sjöängen har legat på ungefär samma platser och marken har odlats, slagits och betats i mer än 2000 år. Öster om sjön fanns ett av östra Mellansveriges viktigaste kommunikationsstråk från Östersjön till Uppsala, Långhundraleden. Leden stod ännu under vikingatiden i förbindelse med sjön.

Om restaureringen
Från 1851 till 1936 försökte man genom sänkningar att förvandla den dåvarande Angarnssjön till åkermark. Utloppsdiket växte dock igen med tiden, torrläggningen uteblev och på 1930-talet uppmärksammades sjöns rika fågelliv. På 1960-talet fanns planer på att bygga en stad för 50 000 personer vid Angarn. Förslaget blev aldrig verklighet och istället avsattes Angarnssjöängens naturreservat 1982. Sjön hade vid tiden för reservatets tillkomst börjat växa igen kraftigt. Åren 1992-93 genomfördes därför en omfattande restaurering. Med hjälp av en dammlucka vid utloppet efterliknas de naturliga årstidsvariationerna i vattenståndet vilket gagnar fågellivet och bromsar sjöns igenväxning. Strandängarna runt hela sjön betas av kor.