14. Eldgarnsö

På vandring runt Eldgarnsö finns mycket att upptäcka. Ön är låglänt och var ännu på 1700-talet två öar med ett sund emellan. Marken brukades huvudsakligen som äng, Lillängen låg på östra ön, Storängen på den västra. Idag växer här ädellövskog som domineras av ek, ask och alm. Innan lövsprickningen ser man rikligt av den fridlysta misteln i trädkronorna. Fågellivet är rikt och arter som bivråk, göktyta och ortolansparv förekommer.

Ädellövskog
Går man stigen runt ön (längd 6 km) från parkeringen och österut kommer man först till en gammal ekhage där det växer lungört, tandrot och vårärt. Senare på sommaren blommar den sällsynta vippärten. Markerna hålls öppna genom bete av nötkreatur och det gör att några husgrunder, en brunn och flera odlingsrösen tydligt går att se på Österudd. På den nordöstra sidan av ön växer underviol och nattviol i ädellövskogens skugga.

På Eldgarnsö finns flera sällsynta insektsarter som främst är knutna till ädellövskogen. Många är beroende av en särskild värdväxt för att överleva. En långhorning (skalbagge) som finns på ön lägger till exempel sina ägg i lindar som angripits av mistel.

Misteln
Misteln vill egentligen ha ett betydligt varmare klimat än vårt för att trivas. Den mistel som växer här, liksom långhorningen, är reliktarter (kvarlevor) från varmare tidsperioder. De klarar sig här tack vare det relativt milda klimatet i Mälardalen. Misteln är en halvparasit som utnyttjar värdträdets kärlsystem för att komma åt näring och vatten. Främst förekommer den på lind, lönn och fruktträd. Fröna sprids med fåglarnas spillning efter att de ätit de klibbiga bären.