På södra delen av Mörkö i Södertälje kommun finns tre naturreservat belägna i ett vackert kustlandskap: Eriksö, Kålsö och Slessberget. Betesmarker och strandängar präglar Eriksö och Kålsö. Slessberget är ett markant skogbevuxet berg med en strålande utsikt.
Eriksös odlingslandskap är lämpat för strövtåg och upptäcktsfärder. Foto Kenneth Bengsson.
Eriksö - småskaligt kustjordbruk
På Eriksö finns ett kustnära odlingslandskap med ålderdomlig karaktär. Här är landskapet småbrutet med omväxlande skogar, hällmarker och jordbruksmark. Eriksö är både strövvänligt och naturskönt. Typiskt för Eriksö är den rika förekomsten av ekar. I många fall är de flera hundra år gamla och därmed viktiga för de växter och djur som har eken som sin livsmiljö. Betesmarkerna är artrika med växter som ormrot, vildlin och ängsskallra. Om du följer Bovikens strand ned mot Klubbsundet finner du artrika strandängar med blås klöver och kustarun. Den från Östersjön nästan helt avsnörda havsviken Boviken, som delas med det angränsande Kålsö naturreservat, är en viktig yngelplats för gös. På öns norra och södra delar överväger äldre barrskog med inslag av gammal ek.
Kålsö - lundar och beteshagar
Kålsö är en lummig halvö strax norr om Eriksö. Kålsö präglas av betade ädellövskogar, ekhagar och strandängar, avbrutna av små bergknallar med fin utsikt över innerskärgårdens fjärdar och vikar. På Kålsö fi nner du många ädellövträd: ek, lind, alm, ask och lönn. I lövskogen är vegetationen frodig med arter som spenört, myska, lungört och underviol. Här sjunger rosenfink och härmsångare. Både på Eriksö och Kålsö kan du få se vildsvin.
Slessberget - mäktigt utsiktsberg
Slessberget, eller Slesshagsberget som det ibland kallas, ligger norr om Kålsö och är ett markant berg som höjer sig över omgivande landskap. I den östra delen finns resterna av en fornborg. Från berget har man fin utsikt över södra delen av Mörkö. På vandring i reservatets branta terräng får man känslan av riktig trollskog. Skogen är gammal och högvuxen mellan mossklädda bergsstup. Här och var växer knotiga gamla martallar och i bergbranterna ligger stora vassa stenblock lutade mot varandra. På flera ställen finns grova aspar och döda granar, som lockar till sig hackspettar och andra fågelarter.
